En blogg om allt från pilbågsbygge till paleorecept
Vi har tidigare berättat om, och jämfört, dagens jakt metoder och jakten under stenåldern. Att den såg helt annorlunda ut råder det inga tvivel om över huvud taget och den största skillnaden mellan då och nu är att man främst jagade för att få mat och överleva. Idag handlar jakten om viltvård, men man äter givetvis upp det kött man får genom jakten. Stenåldersjakten var också en övning i samarbete och det krävdes ofta att man var ganska många för att få sitt byte fällt. Idag är jakt något man gör ensam, även om man har kompisar i jaktlaget som sitter i närheten och väntar på att djuren ska dyka upp.
En annan skillnad mot hur det ser ut nu är att man då var tvungen att komma väldigt nära sitt byte för att kunna döda det. Man hade visserligen spjut och även pilar men de hade inte särskilt lång räckvidd. Idag kan man på långa avstånd avlossa ett skott mot bytesdjuret utan att det blir osäkert eller att man riskerar att endast skadeskjuta. Tack vare moderna lösningar så som kulvapen och kikarsikte så blir jakten både bekväm och trygg. Men hur funkar ett kikarsikte? Det är, som man förstår av namnet, en kikare som förstorar ett visst antal gånger precis som vilken kikare som helst. I kikaren sitter det också ett sikte som gör att man får en bra träffbild. Givetvis så måste siktet kalibreras och justeras inför jakten men efter det så är det ett av de bästa sätten att jaga.